Flytten går!

Nu flyttar bloggen till ny adress! Följ med alla (fem) följare till www.min-anslagstavla.blogspot.com. Alla gamla inlägg och kommentarer följer med, men designen och innehållet i övrigt blir på sikt förhoppningsvis både fräschare och bredare.

Bröllopet del 3

Lillkillen här hemma tycker att det hela är stentrist, och ömsom springer omkring, ömsom klättrar på soffbordet, och pockar konstant på uppmärksamhet. Han som brukar älska rörliga bilder. Typiskt...

Men gud vilka klänningar....de går ut ur kyrkan nu... såg en vinröd glittrig skapelse som såg ut att vara tagen från After Dark...

Åh, de ser så kära ut... :-) Och så lilla barnkören igen. Fint.

Sammanfattningsvis, vackert, stämningsfullt och högtidligt. Inte utan att man blir sugen på att gifta sig igen! ;-)

Bröllopet del 2

Brudnäbbar har alltid känts lite overkill tycker jag.

Men jäklar vilket släp Victoria har! Och hon ser så glad ut. Fina Victoria.

Oj, den här hymnen hade inte jag velat ha på mitt bröllop. Jag är mer konservativ - Den blomstertid typ. ;)

Ååååååh... en vänlig grönskas rika dräkt... nu gråter jag.

Bröllopet

Som alla bloggare med självrespekt måste även jag dra mitt strå till bröllopsbloggstacken!

Har just bänkat mig vid TVn. Den lilla kören utanför kyrkan var ju söt.

Maddes klänning...hmm..den ser lite...trasig ut? Silvia är snygg i gammelrosa!

Victoria är ju superfin!!! Åh vilken klänning! Enkel och stilren. I like!

Sommarkram

Så. Äntligen. Sitter här igen. Jösses vad tiden gick. Ibland blir armarna för många, projekten för stora, bollarna för svåra att räkna. Livet springer på i massa kilometer i timmen, våren är sedan länge förbi och sommaren är ett faktum. Och jag inser att jag har rusat, vevat med bläckfiskarmarna och ändå inte hunnit med...

Går på välförtjänt sommarledighet om ett par dagar. Sommaren är väl ganska fullmatad som vanligt. Ett par resor, lite hälsa-på-vänner-projekt, några dagar här och där till att softa i stan och fixa hemma. Lillkillen ska äntligen få ny säng och flytta till eget rum!

Och håll i hatten - nytt bloggprojekt är på gång!

Sommarkram.

Äntligen...

...är Bloppisen upplagd!
http://kampanj.tradera.com/bloppis/

Dags för Bloppis!

BLOPPIS - en genialisk fusion mellan loppis och blogg! Självklart har MestFörMammor.se en. Titta in på http://kampanj.tradera.com/bloppis/!

Bra dagar och dåliga

Idag har varit en bra dag. Vi har varit ute i solen och lekt och promenerat, och jag har haft tålamod och varit lugn och glad. Jag känner mig som en bra mamma idag. Igår var å andra sidan en riktig skitdag. Jag tappade tålamodet totalt, Arvid blev ledsen och så satt vi där båda två till slut och lipade på badrumsgolvet. Igår kände jag mig som en riktigt dålig mamma. Men det är väl de bra dagarna som räknas? ;-)

Fem saker som gör livet lyckligt just nu!

Att det är vår.
Att jag har varit och tränat två gånger sedan i söndags.
Att Arvid just nu sover till halv åtta nästan varje morgon.
Att det är roligt på jobbet.
Att jag har världens bästa familj.



Kände mig lite kymig och nere, och satte mig ner och försökte istället fokusera på det som just nu är bra - högt och lågt, på alla plan. Resultatet blev definitivt en liten boost för humöret - testa själv! :-)

Små röda spöken

Vi har ett litet rött spöke i vårt sovrum. Det står där och lyser hemtrevligt på natten. Hela natten lyser det, och på morgonen släcker man det genom att trycka med handen på toppen av dess lilla huvud. Det lilla röda spöket kommer från Ikea och liten Arvid tycker mycket om det.

Liten Arvid växer snabbt. Just nu funderas det kring när det är dags för honom att flytta till eget rum. Hans säng står i vårt sovrum och ofta hamnar han i vår säng någon gång under natten när han vaknar. Han sover så gott så gott mellan oss i dubbelsängen, och det finns inget mysigare i hela världen än att krypa nära nära hans lilla varma kropp och nosa lite i hans hår!

Samtidigt så måste han ju förr eller senare ta lilla spöket under armen och flytta in i sitt rum. Det är ju bara det att den riktigt rätta tidpunkten aldrig infinner sig! Man kan alltid ta det en annan dag, en annan vecka, kanske i sommar. Och spelar det egentligen så stor roll? Vi gillar ju att ligga där som tre sardiner i en mysig burk.

Vad som däremot slår mig är att hela mitt liv hädanefter kommer att vara fullt av små röda spöken. Mitt barn kommer stegvis, sakta men oundvikligen, växa upp, frigöra sig, fjärma sig, skapa sitt eget liv. Kommer det vara smärtsamt? Troligen. Kommer jag att känna stolthet och glädje? Absolut. Jag kommer att stå där och vinka av honom när han tar spöket under armen och ger sig ut i livet, och han kommer alltid att vara lika efterlängtad och välkommen när han kommer tillbaka.

Söndagssol och barnvagnshaveri

I söndags var en sån där makalöst fin dag. Vi låg och drog oss i sängen och bara myste jättelänge, liten Arvid också, han som annars brukar störta upp direkt och hämta något som han inte får leka med och dumpa mitt i vår dubbelsäng. På detta en lååååång frukost med rostat bröd och GP. Livet blir inte mycket bättre än så!

Framåt eftermiddagen tog vi en solskenspromenad i Slottis. Vår i luften, äntligen! Det känns lika osannolikt varje år, att den faktiskt kommer, våren. Vi spanade in sälarna och allt var bara sådär underbart vårhärligt! Hela resten av Göteborg var förstås också ute och gick denna eftermiddag, med hundar, barn, cyklar, barnvagnar, men vad gör det när solen skiner och snön smälter?

Precis när jag skulle ner för en trottoarkant med vår supergrymma trehjuliga barnvagn tillverkad i USA med livstidsgaranti på ramen, lossar framhjulet! *Ploink* - det hoppar av och rullar iväg en liten bit neråt trottoaren. Vad gör man? Man rullar sakta hemåt med vagnen tippad på två bakhjul. Och på hemvägen vill man hålla upp ett plakat där det står "JA, den har egentligen tre hjul men har gått sönder". Eller varför inte "Äh, va fan, vi fick den billigt!"

Och ja, den gick att laga. Tack och lov.

PS/ Apropå vår, jag har kommit på vårens bästa quick fix - sjal! För några hundralappar shoppar man en hel uppsättning på de stora klädkedjorna. Lyfter vilken gammal garderobsvärmande topp som helst till nya dimensioner!

En kortis!

Oj, nu var det längesen sist! Bläckfiskarmarna räckte plötsligt inte till riktigt.

Tänkte bara passa på att visa några av de superfina second hand-kläder som finns till salu på hemsidan nu. Studsa in http://www.mestformammor.se/ och spana!

Dagis? Tyvärr. Ta ledigt från jobbet och stanna hemma utan pröjs

Ett par goda vänner fick nyligen, efter dryga fyra månaders väntan på dagisplats i Linnéstaden Göteborg, beskedet att tyvärr, vi kan inte hjälpa er just nu - vi återkommer om typ en månad och då får vi se om vi har något att erbjuda. Ungefär samtidigt skriver Göteborgs Posten om hur långa köerna till förskolan är i just nämnda stadsdel, och hur barngrupperna är så maxade så att det går ut över den pedagogiska verksamheten.

Först och främst gör det ju så ont i hjärtat. Jag föreställer mig hur de små små människorna, som knappt kan prata, tultar omkring med sina blöjrumpor och snoriga näsor och förtvivlat rycker i de stressade fröknarnas byxben för att få lite uppmärksamhet. Och så tänker jag mig min lille kille i denna situation och börjar nästan gråta.

När GP (2010.03.03) frågar den miljöpartistiske stadsdelspolitikern om vad planen är, så svarar han att det inte finns pengar att öka förskoleplatserna just nu. Och varför inte det, jo för att stadsdelspolitikerna slarvat med ekonomin, visar det sig enligt GP:s undersökning. Med denna icke-plan som flaggskepp verkar stadsdelens förslag till lösningar lysa med sin frånvaro. Snälla rara, skona mig från den samlade dumheten.

Samtidigt är det tydligen bara Linnéstaden som har problem med jättelånga köer. I de övriga stadsdelarna är söktrycket mindre än vad det brukar vara vid den här tiden på året! Och då känner jag lite såhär, att söta rara hur svårt kan det då vara att ta hjälp av kringliggande stadsdelar för att erbjuda platser till dem som står i kö?

Vi lever i ett samhälle där både män och kvinnor förutsätts ha möjlighet att, och i princip förväntas förvärvsarbeta. Vi är stolta över vår jämställdhet, som innebär att kvinnor inte automatiskt är hänvisade till att sköta marktjänsten där hemma, utan har möjlighet att försörja sig och leva oberoende och självständiga. Det är den modell Sverige har valt. Men då måste politiker och andra beslutsfattare jobba på den linjen. Allt annat är ett svek.

De som är ensamstående kan för övrigt i detta sammanhang inte unna sig lyxen att förvärvsarbeta i jämställdhetens tecken. De måste försörja sig och sina barn. Vad innebär det inkomstbortfall som blir konsekvensen av att bli nekad barnomsorg för dem? Och för andra som inte har mormor, morfar, farmor, farfar eller andra hjälpsamma och tillgängliga släktingar eller vänner i närheten?

Vi har precis ställt vår prins i kö och hoppas på en plats i augusti. Jag inser hur lyckliga vi kan skatta oss som har flexibla arbetstider och en kär mormor i närheten. För man vet ju aldrig. Stadsdelspolitikerna och tjänstemännen har kanske i augusti fortfarande inte slagit sina kloka huvuden ihop och konstaterat att det är läge att hitta en hållbar lösning...


PS/ Jag borde kanske redigera den här texten och skicka som insändare till GP! Vad tycker ni?

Jag har blivit en bläckfisk

Jo, det är sant. Jag är faktikst ganska säker på att jag har fått fler armar. Vet inte exakt när det började, men jag tror det var någon gång i samband med att jag fick barn. Från två armar måste jag under förlossningen ha gått upp till minst fyra, som sedan var ständigt sysselsatta med att vyssa och vagga, tvätta, städa, diska nappflaskor osv. (Herre gud, finns det folk som klarar detta med bara en uppsättning armar?)

Efter det har jag nog bara fått fler och fler. När jag startade mitt företag i oktober 2009 växte det bestämt ut ytterligare ett par. När jag började jobba i januari, och dessutom plugga på deltid, så måste det ju rent logiskt sett ha kommit minst några till. Och en grej till - trots att mitt dygn plötsligt har fått färre timmar, någonstans kring 14-16 istället för 24, så hinner jag med mer än tidigare. Weird!

Beror detta på att jag tidigare var en ganska sölig och ineffektiv tvåarmskvinna? Jag vill inte tro det. Jag har alltid närt bilden av mig själv som rationell och effektiv. Inte heller har jag för avsikt att framställa mig själv som en supermänniska (eller snarare jättebläckfisk). Jag vill egentligen mest veta om någon känner igen sig?

Oj, nu ser jag också hur alla erfarna och duktiga superflerbarnsmammor ler överseende och nickar lite med huvudet på sned, medan de skakar nappflaskan, torkar snor, skalar apelsin och kletar på läppglans... Bäst att sätta punkt.


PS/Någon undrade över mitt förra inlägg, Begagnat, second hand, etc, och undrade varför jag skrev om detta. Svar: för att jag tyckte det var kul! :)

Begagnat, second hand, vintage, eller bara retro?

Begreppsöverösning, överanvändning samt begreppsförvirring råder! Hjälp! Vad är vad och varför?

Begagnat och second hand är egentligen synonymer. Något som är vintage måste däremot uppfylla vissa kriterier vad gäller ålder, och om jag förstått det hela rätt så brukar man räkna senast 1980-tal till vintage. (Nu alltså. Om tio-tjugo år har den gränsen säkerligen tänjts fram till 1990-tal, eller vad tror ni?) Retro, slutligen, innebär något som är nytillverkat i gammal stil, oavsett vilken epok man försöker efterlikna.

Puh, det var en kortfattad begreppsutredning. Nu när detta är gjort, över till en kort diskussion om användningen av begreppen. Varför används second hand oftare än begagnat? Jo, så klart för att second hand är ett snyggare ord, låter liksom tjusigare och mer exklusivt. Vintage superöveranvänds i många sammanhang, inte minst vid försäljning över Internet. Frågar ni mig så är det för att även detta ord låter exklusivt och lyxigt. Man får liksom en bild av chica Chaneldräkter från 60-talet. Vad gäller retro så har jag ingen riktigt tydlig känsla av vart det barkar hän? Används det korrekt? Jag tror det. Däremot används ibland vintage där det borde heta retro. Aja baja.

Så, det var de korta språkliga och språksociologiska reflektioner jag hade att bjuda på idag. Spännande, det där med ord och hur de liksom studsar runt i språket och tacklar varandra!

PS/ På MestFörMammor.se sysslar vi gärna med alla fyra - begagnat, second hand, vintage och retro! ;)

...och så var man plötsligt med företag!

Eller...ja, alltså, det skedde ju inte av sig själv förstås. Men grejen var att det dels gick ganska fort alltihop, och dels kändes det hela lite som en dröm/fantasi/lek... ja, ni fattar vad jag menar. Jag kanske ska ta det från början istället. För att göra en ganska kort historia ännu kortare:

Idén till MestFörMammor.se föddes när jag själv fått en bebis (la någon märke till ordvitsen!?) och hämtat mig från de första månadernas chocktillstånd. Jakten på begagnade amningströjor och bebiskläder pågick för fullt. Jag tyckte budgivningsgrejen på Tradera var tröttsam, och Blocket känns stort och rörigt. Jag insåg att en köp- och säljsajt specialiserad på gravid- och amningsplagg, något som jag själv hade önskat och behövt, saknades.

Därtill blev tiden hemma med bebis Arvid ett tillfälle att reflektera över vad livet ska användas till (förutom att skaffa bebisar då!). Jag har alltid haft tre saker som jag vill göra innan jag dör: vara chef, ha ett eget företag och skriva en bok. Insåg plötsligt att det kanske var läge att förverkliga två av dem! Och sedan gick allt i en rasande fart. Oktober 2009: blanketter, registreringar, offerter, papper, telefonsamtal. Vips så var det klart, och det kändes hela tiden som om jag bara lekte "starta företag".

Nu låter detta förstås väldigt lättvindigt och enkelt, vilket är både sant och inte. Själva formaliteterna, blanketterna etc, är egentligen ganska enkelt avklarat. Det kostar inte heller mycket att starta själva företaget, någon tusenlapp totalt kanske (sedan får man ju fundera över vad som behöver köpas in. Och lagerhållning - hujeda mig!) plus lite trycksaker för ungefär lika mycket. Men då är företaget för mig än så länge en bisyssla - jag är inte ekonomiskt beroende av det.

Sist idag, mitt tips till alla som har en idé de tror på: så länge du har något annat att ekonomiskt falla tillbaka på, som en anställning t.ex., så tveka inte utan kör så det ryker! Du har egentligen inget att förlora men allt att vinna. Och testar du inte så får du aldrig reda på om din idé hade funkat!